"Där kommer två poliser på vägen. Jag hade på höger sida de snötäckta topparna av Pyrenéerna, och framför mig hade jag en liten stad, som såg förtjusande inbjudande ut. Och dessa båda poliser hejdade mig och bad att få se mitt pass. I Frankrike behövde man inte pass på den tiden, ingenstans i Europa – det infördes 1914, då varenda människa skulle ha pass med sig. - I alla fall bad de mig att jag skulle följa med dem, och jag stoppades in i ett fängelse, världens underbaraste fängelse. Runt gården var kolonnader, gamla gotiska – det var tydligen ett gammalt kloster.

"På långt håll hade jag sett ett svart hål någonstans i bergen. Och då berättade de att 'där bor en eremit'. Jag ville bra gärna se den där eremiten. Jag hade ett förskräckligt arbete att komma uppför dessa vägar i bergen, men jag kom fram. När jag kom dit, satt han framför grottan där han bodde. Han log emot mig. -
Jag stannade där i tre dagar. Han bakade själv sitt bröd, andra saker fick han nerifrån gårdarna. - Det var en bland de underbaraste män jag mött i mitt liv. - Den mannen har jag avbildat i den gruppen som skall uppföras på Washingtons nya kyrkogård. Och där sitter han och tittar – förvånad – på vad som försiggår, medan en pojke och en flicka leker med fåglar och ödlor och sådant."